Lindberg och Prokofjev

När Prokofjev komponerade sin femte symfoni sommaren 1944 rasade kriget i Europa. Han kallade den en hyllning till den ”fria och lyckliga människans generositet, styrka, och andliga renhet”. För Prokofjevs egen del var det en kreativ tid, men kanske anade han vad som var på väg att ske med hemlandet Sovjetunionen. De lekfulla och snabba satserna har en stark motvikt i den långsamma tredje satsen, där oro och rädsla skaver. Efter krigsslutet trappades motsättningarna mellan öst och väst upp och det kalla kriget var ett faktum.

Chefdirigent Ryan Bancroft leder Kungliga Filharmonikerna i denna symfoni, som är ett av Prokofjevs mest omtyckta och spelade verk. Inledningsvis hör vi ett nyskrivet verk av finländaren Magnus Lindberg: en konsert för viola och orkester med Lawrence Power som solist. Han är en av världens ledande på instrumentet. Verket uruppfördes i Helsingfors 2024. 

Violan är inget vanligt soloinstrument, men här finns enormt rika uttrycksmöjligheter som Lindberg tagit fasta på. Det är musik för en lite mindre orkester ”av Mozart-storlek”, och komponerad med solisten i åtanke: ”Konserten är tillägnad Lawrence Power. Han är en musiker som jag verkligen beundrar”, säger Magnus Lindberg, som tillsammans med Kaija Saariaho var föremål för Tonsättarfestivalen 2002 i Konserthuset. 

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft