Kungliga Filharmonikerna

Franz Schubert var bara runt 17–18 år när han skrev sin andra symfoni. Ändå är det ett imponerande verk i Beethovens anda. Med andra ord är det musik full av kontraster och fängslande melodier. 

Kungliga Filharmonikerna leds av Franz Welser-Möst som 2018 erhöll hederstiteln Eric Ericson Honorary Chair. Sedan 2020 leder han orkestern regelbundet. Det är ett samarbete som följer på den gemenskap som uppstod mellan orkester och dirigent vid de första konserterna tillsammans, och som fördjupats genom åren.

En tonsättare som ligger Welser-Möst extra varmt om hjärtat är Richard Strauss. Här leder han orkestern i En alpsymfoni, som titeln till trots inte är en traditionell symfoni utan en tondikt som beskriver en dramatisk vandring uppför och nedför ett alpberg med skiftande väder och naturupplevelser. För att gestalta äventyret föreskriver Strauss en enorm orkester – inklusive koskällor, vind- och åskmaskin samt en extra stor blåssektion.  

Franz Schubert var bara runt 17–18 år när han skrev sin andra symfoni. Ändå är det ett imponerande verk i Beethovens anda. Med andra ord är det musik full av kontraster och fängslande melodier. 

Kungliga Filharmonikerna leds av Franz Welser-Möst som 2018 erhöll hederstiteln Eric Ericson Honorary Chair. Sedan 2020 leder han orkestern regelbundet. Det är ett samarbete som följer på den gemenskap som uppstod mellan orkester och dirigent vid de första konserterna tillsammans, och som fördjupats genom åren.

En tonsättare som ligger Welser-Möst extra varmt om hjärtat är Richard Strauss. Här leder han orkestern i En alpsymfoni, som titeln till trots inte är en traditionell symfoni utan en tondikt som beskriver en dramatisk vandring uppför och nedför ett alpberg med skiftande väder och naturupplevelser. För att gestalta äventyret föreskriver Strauss en enorm orkester – inklusive koskällor, vind- och åskmaskin samt en extra stor blåssektion.  

Full av inspiration började Robert Schumann arbetet med sin andra symfoni i början av december 1845. Men depressionerna, hans dåliga hälsa och ständiga tinnitus gjorde att det dröjde till hösten året därpå innan symfonin låg klar. Ändå har hans svåra personliga tillstånd inte alls gjort avtryck i musiken, symfonin är i stället ljus och framåtblickande, en klingande seger över livets mörka sidor.

Konserten inleds med finska Kaija Saariahos hypnotiskt målande Ciel d’hiver, Vinterhimmel, ett arrangemang av en del ur hennes orkesterverk Orion. Musiken är inspirerad av den grekiska myten om jägaren Orion som förvandlades till en stjärnbild. Saariahos musik har en sällsam skönhet som gör henne unik och hon räknas som en av vår tids mest betydande tonsättare. Saariaho gick bort 2023, och tio år tidigare tilldelades hon Polarpriset.

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft

Sibelius Violinkonsert är en av de mest spelade av alla violinkonserter tillkomna under 1900-talet. Men tonspråket hör det sena 1800-talet till och musiken är varm och lyrisk, dramatisk och melankolisk. Sibelius, själv violinist, skrev möjligen den konsert han själv hade velat spela – om än på en spelteknisk nivå som var skyhögt över hans egen. Den hör till de mer utmanande i genren, det är många violinister som vittnat om det. 

Den som tar sig an utmaningen är den ryskfödde israeliske violinisten Maxim Vengerov, en av vår tids stora som bara har framträtt med Kungliga Filharmonikerna en gång tidigare, och det är nu 30 år sedan! Han rankas som en av de främsta i världen, och förutom att ge konserter på de stora klassiska scenerna är han gästprofessor både vid International Menuhin Music Academy i Schweiz och Royal College of Music i London.

Full av inspiration började Robert Schumann arbetet med sin andra symfoni i början av december 1845. Men depressionerna, hans dåliga hälsa och ständiga tinnitus gjorde att det dröjde till hösten året därpå innan symfonin låg klar. Ändå har hans svåra personliga tillstånd inte alls gjort avtryck i musiken, för symfonin är i stället ljus och framåtblickande: en klingande seger över livets mörka sidor.

Konserten inleds med finska Kaija Saariahos hypnotiskt målande Ciel d’hiver, Vinterhimmel, ett arrangemang av en del ur hennes orkesterverk Orion. Musiken är inspirerad av den grekiska myten om jägaren Orion som förvandlades till en stjärnbild. Saariahos musik har en sällsam skönhet som gör henne unik och hon räknas som en av vår tids mest betydande tonsättare. Saariaho gick bort 2023, och tio år tidigare tilldelades hon Polarpriset.

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft